Om oss

Jag heter Catalin och har Brytarspetzens Kennel. Jag bor i Skokloster tillsammans med min man Janne. Skokloster ligger ca 5 mil norr om Stockholm, 400m från Mälaren och skogen runt hörnet med härliga strövområden för oss och våra hundar.

Den isländska fårhunden kom in i mitt liv av en ren slump 1994. Jag och min dåvarande sambo hade redan en schäfertik, vi eller framför allt jag ville ha en hund till, fast en något mindre ras än schäfern. Vi var på ”Lilla Stockholmsutställningen” för att bekanta oss med olika raser som vi då tyckte skulle passa oss. De raser vi tittade på ratade vi en efter en av olika anledningar. Av någon anledning hamnade vi bredvid den ringen där Isländsk fårhund bedömdes.

Jag hade aldrig hört talas om denna ras vilket självklart gjorde mig nyfiken, jag gick fram till en tjej som satt bredvid ringen med sina (jag tror att det var två) isländska fårhundar och började prata med henne. Det visade sig att hon var uppfödare på rasen Isländsk fårhund. Ami Rooth som hon hette, hade Gimgölets Kennel, berättade om rasen, både dess fördelar och nackdelar, detta uppskattade jag. Det visade sig i slutet på vårt samtal att hon hade en tik hemma som precis var parad och att valpar väntades i början på sommaren.

Vi åkte hem och läste allting vi kom över om Isländsk fårhund, vi behövde inte många veckor på oss förrän vi bestämde oss för denna ras och det har jag inte ångrat en minut. Tyvärr blev det ingen valp från Gimgölets Kennel, det föddes bara två hanar och jag ville bara ha en tik med tanke på att vi redan hade en schäfertik hemma.

Ami tipsade om att Bodil och Carl-Jan som hade Lidob´s Kennel, de hade parat sin tik Babuscas Indra med Gimgölets Golsi. I slutet på juni föddes fem valpar (tre tikar och två hanar), vilken lycka äntligen kunde vi köpa vår första islänning. Hon fick heta Milla och vi hämtade henne första helgen i september. Vilken tjej, Milla, blev hon följde mig i både vått och torrt hon var verkligen en ”god kamrat”.

Efter ett par år började jag fundera på att ta en kull valpar på henne. Att hitta en lämplig hane var inte det lättaste. Tillslut hittade jag (med hjälp av flera etablerade uppfödare) en hane som var importerad från Island, Kersins Tappi. Under resans gång med att leta hane hann jag med att registrera in kennelnamnet Brytarspetzens hos SKK. Sommaren 1998 såg Millas valpar dagens ljus, tre hanar och en tik. Detta blev starten på min uppfödning, även om inte någon av dessa valpar gick vidare i avel så var det en början.

Kull nummer två efter Milla kom 2001 där jag behöll eller rättare sagt valpen Perla bestämde sig för att stanna hos mig. Hon visade tydligt när presumtiva valpköpare var och tittade på valparna att hon minsann inte tänkte flytta. Perla har tagit över efter Milla som avelstik.

Idag har jag och Janne fyra isländska fårhundstjejer boende tillsammans med oss Perla, Drifa, Dúfa och Hetja. Både Janne och jag har haft olika hundraser tidigare och vi är rörande överens om att den isländska fårhunden är den ras som har gett oss mest. Livet med isländska fårhundar är aldrig tråkigt, det finns alltid något bus som de kan hitta på med glimten i ögat. Med den isländska fårhunden har vi också lärt känna många isländska fårhundsägare både i Sverige och utomlands, framför allt på Island, som har blivit mycket goda vänner till oss.

Jag vill här också rikta ett stort tack till Ami, Bodil och Carl-Jan som introducerade mig i den ”isländska fårhundsvärlden”. Ert stöd har varit mycket värdefullt för mig där jag har kunnat bolla olika idéer i samband med uppfostran, parningar m.m. Vill även rikta ett stort tack till er alla andra som har isländsk fårhund med era goda råd, ”ingen nämnd ingen glömd”.
Catalin